Den här 89 %-siffran är verklig, men den missförstås ibland så här kommer klargöring om hur lite vi vet om varandra. Siffran betyder inte att 89 % av världens befolkning redan gör hållbara handlingar, utan att 89 % anser att deras regering bör göra mer för att bekämpa klimatförändringarna och att man är villig att samarbeta. Den kommer från en mycket omfattande vetenskaplig studie som publicerades i tidskriften Nature Climate Change år 2024.
De fyra huvudförfattarna är:
- Peter Andre
- Teodora Boneva
- Felix Chopra
- Armin Falk
Forskarna genomförde en global enkät med nästan 130 000 personer i 125 länder, vilket gör den till en av de mest omfattande studierna om människors inställning till klimatåtgärder. Länderna i studien representerar omkring 92 % av världens befolkning och mer än 95 % av världens ekonomi och utsläpp.
De viktigaste resultaten var:
- 89 % anser att deras regering bör göra mer mot klimatförändringarna.
- 86 % stödjer sociala normer som uppmuntrar klimathandling.
- 69 % säger att de skulle vara villiga att bidra med 1 % av sin inkomst för att bekämpa klimatförändringarna.
Tänk att 1 % av BMP sänds till mindre bemedlade länder i från Sverige, och 1% är från helårsstatistiken av SCB var Sveriges BNP år 2025 cirka 6 653,5 miljarder kronor: Vad är då 89%? hänger ni med?
Det mest intressanta fyndet i studien:
Det som gjort studien så uppmärksammad är egentligen inte siffran 89 %, utan ett psykologiskt fenomen som forskarna kallar ”pluralistic ignorance” (Det handlar inte att folk är okunniga, men har en falsk uppfattning om andras åsikter). De upptäckte att människor tror att de är mer ensamma om sina klimatåsikter än de faktiskt är.
Till exempel:
- 89 % vill att regeringar gör mer.
- Men många tror att bara ungefär hälften av befolkningen tycker detsamma.
Denna felaktiga uppfattning gör att människor ibland (gör inte detta):
- pratar mindre om klimatet,
- engagerar sig mindre,
- tror att det inte finns stöd för förändring.
Forskarna menar att om människor blir medvetna om att de faktiskt tillhör en stor majoritet kan det öka viljan att agera tillsammans. Jag tror att den här forskningen passar mycket väl ihop med om kring hur självreflektion och samarbete fungerar tillsammans. Den visar att många människor redan delar en vilja till förändring, men att de ofta underskattar hur många andra som känner likadant. Ur ett hållbarhetsperspektiv är det ett viktigt budskap: när människor inser att de inte är ensamma kan det bli lättare att samarbeta och omsätta den gemensamma viljan i konkreta åtgärder.