Våtmarker hör till jordens mest värdefulla ekosystem. Trots att de bara täcker en liten del av landytan lagrar de enorma mängder kol, reglerar vattenflöden, skyddar den biologiska mångfalden och kan minska risken för omfattande skogsbränder. En mosse är ett levande ekosystem som växer mycket långsamt – ungefär en millimeter per år. Under tusentals år byggs torv upp av döda växtdelar, framför allt vitmossa (Sphagnum), som bryts ned mycket långsamt i den syrefattiga miljön. Resultatet blir ett av naturens största kollager. När en våtmark dikas ut förändras hela systemet. Syre kommer ner i torven och den lagrade kolmängden börjar brytas ned och frigöras som koldioxid. Samtidigt upphör den fortsatta naturliga kolinlagringen. Den biologiska mångfalden påverkas också kraftigt när livsmiljöer för fåglar, insekter, groddjur och växter försvinner.
Torv används både som odlingssubstrat och som energikälla. När torv eldas klassas den i många klimatsammanhang som ett fossilt eller mycket långsamt förnybart bränsle. Anledningen är att torv bildas under tusentals år, medan utsläppen sker på mycket kort tid. Våtmarker bidrar dessutom till ett mer motståndskraftigt landskap. De fungerar som naturliga vattenmagasin som håller kvar fukt under torra perioder. Därför kan levande våtmarker bromsa spridningen av skogsbränder, medan utdikade torvmarker lättare torkar ut och kan börja brinna. Erfarenheter från flera europeiska länder visar hur torra torvmarker kan ge upphov till långvariga och svårsläckta bränder. Att återställa och bevara våtmarker är därför en av de mest kostnadseffektiva naturbaserade klimatåtgärderna vi har. Det handlar inte bara om att minska utsläppen, utan också om att skydda biologisk mångfald, stärka vattenförsörjningen, minska översvämningar och skapa ett mer motståndskraftigt landskap i ett förändrat klimat. När vi skyddar en våtmark skyddar vi inte bara en bit mark. Vi bevarar ett levande ekosystem som har arbetat med att lagra kol och skapa liv under tusentals år – och som kan fortsätta göra det långt in i framtiden, om vi låter det vara levande.
