Det finns perioder, framför allt under hösten och vintern, då luften i delar av Pakistan – särskilt i Lahore – blir så förorenad att människor bokstavligen inte kan se den blå himlen. Sikten kan minska till några hundra meter och staden ligger under ett tjockt gråbrunt täcke av smog. Invånare har beskrivit att de vaknar på morgonen utan att kunna se solen eller horisonten.
Det är dock inte en tipping point i strikt vetenskaplig mening. Smogen är i första hand ett resultat av flera samverkande faktorer:
- stora mängder avgaser från fordon,
- utsläpp från industrier och tegelbruk,
- eldning av jordbruksrester efter skörd,
- damm från byggarbetsplatser,
- och väderförhållanden där kall luft fungerar som ett lock och hindrar föroreningarna från att stiga bort.
Om luftföroreningarna blir så omfattande att människor inte längre kan vistas utomhus, skolor måste stänga, sjukhusen fylls av patienter med andningsproblem och den normala vardagen upphör, då har samhället passerat en kritisk tröskel. Det är kanske inte en ekologisk tipping point, men det är en samhällelig tipping point, där miljöproblemen börjar påverka hela samhällets funktion. Under de värsta smogperioderna har myndigheterna i Punjab stängt skolor, parker och andra offentliga platser för att skydda invånarna.