När matjorden eroderar (i ju med cocktail bomber av nitrat och gödsel samt gifter) försvinner inte bara ett tunt lager jord. Det är ett förlorat ekosystem som har tagit hundratals eller ibland tusentals år att bygga upp. Den översta delen av jorden, myllan, innehåller merparten av det organiska materialet, näringsämnena och de mikroorganismer som gör marken levande. När detta lager spolas bort minskar markens bördighet, samtidigt som dess förmåga att lagra både vatten och kol försämras.
En annan aspekt är att erosion påverkar vattnets kvalitet. När jordpartiklar följer med regnvatten ut i bäckar, sjöar och hav transporteras även näringsämnen som kväve och fosfor. Detta kan bidra till övergödning, algblomningar och syrebrist i vattenmiljöer, vilket i sin tur påverkar fiskar, musslor och andra vattenlevande organismer. På så sätt blir markerosion inte bara ett problem för jordbruket utan också för hela ekosystemet.
Jordens biologiska mångfald är ytterligare en viktig faktor. En handfull frisk jord innehåller miljarder bakterier, svampar, insekter och andra organismer som tillsammans bryter ned organiskt material, frigör näringsämnen och bygger upp en stabil jordstruktur. När jorden utarmas eller eroderar försvinner dessa organismer successivt, vilket leder till en negativ spiral där marken blir allt mindre motståndskraftig mot både torka och kraftiga regn.
Erosion påverkar dessutom klimatet genom att minska jordens förmåga att fungera som en kolsänka. Friska jordar binder stora mängder organiskt kol, men när marken störs eller eroderar frigörs en del av detta kol tillbaka till atmosfären som koldioxid. Därmed förstärks växthuseffekten samtidigt som markens kvalitet försämras ytterligare. Klimatförändringar och markförstöring riskerar därför att förstärka varandra i en självförstärkande process.
Det finns även ekonomiska och sociala konsekvenser. Jordbrukare kan få lägre skördar och högre kostnader för gödsel, bevattning och markförbättringar när den naturliga bördigheten minskar. På längre sikt kan försämrade jordar påverka livsmedelsförsörjningen, höja matpriser och öka sårbarheten för samhällen som redan är utsatta för klimatförändringar. I vissa delar av världen har markförstöring bidragit till att människor tvingats lämna sina hem när jordbruk inte längre varit möjligt.
Ur ett klimatanpassningsperspektiv blir därför jordhälsa en nyckelfråga. Åtgärder som ökar mängden organiskt material i marken, minskar plöjningen, odlar fånggrödor, planterar träd och skyddar marken med växttäcke kan förbättra jordens struktur och öka dess motståndskraft mot både skyfall och torka. En levande jord fungerar då som ett naturligt vattenmagasin som dämpar extrema väderhändelser, samtidigt som den binder kol och bevarar den biologiska mångfalden.
Ytterligare en reflektion är att marken ofta betraktas som en självklar resurs, trots att den i praktiken är långsamt förnybar. Att bilda några centimeter ny matjord kan ta flera hundra år, medan samma lager kan förstöras under ett enda kraftigt regn eller genom några års ohållbar markanvändning. Detta innebär att förlusten av matjord i många fall är irreversibel i ett mänskligt tidsperspektiv. Därför beskriver flera forskare jordhälsa som en grundförutsättning för både klimatanpassning, biologisk mångfald, vattenförsörjning och långsiktig samhällsresiliens. Ett samhälle kan inte vara hållbart om den resurs som producerar vår mat, renar vårt vatten och lagrar stora mängder kol gradvis försvinner.