De va en gång en bonde, hans son och en mulåsna. Bonden tänkte gå långväga, till grannbyn och sälja mulåsnan. Så de började gå långsamt mot sitt mål:
- Bonden satte sin son på mulåsnan, och de började sakta vandra. Då kom de till ett kvarter och folk sa: ”Gud sitter pojken på mulåsnan? Så dåligt att Du som bonde måste gå hela vägen?”
- Då satte bonden ner sin son och satte upp sig själv, på mulåsnan och började sakta vandra. Då kom de till ett nytt kvarter och folk sa: ”Gud sitter Du på mulåsnan? Så dåligt att ditt barn måste gå hela vägen?”
- Då satte bonden sig och sin son på mulåsnan, och de började sakta vandra. Då kom de till ett nytt kvarter och folk sa: ”Gud sitter både Du och din son på mulåsnan? Så dåligt att mulåsnan måste bära er hela vägen?”
- Bonden och sonen klev av mulåsnan, och de började sakta vandra. Då kom de till ett nytt kvarter och folk sa: ”Gud sitter ni inte på mulåsnan? Så dåligt att inte utnyttja mulåsnans bärkraft?”
Vad är sensmoralen?
Jo lev livet i 100% total frihet och ha ansvar att inte skada någon?