DEBATT. När Sveriges framtida energiförsörjning diskuteras hamnar vi ofta i samma låsta motsättning: kärnkraft eller vindkraft, stora kraftverk eller stora vindparker. Men mitt i denna debatt riskerar vi att förbise en betydligt enklare fråga: Hur mycket energi kastar vi bort varje dag? I våra städer finns stora mängder organiska restflöden från hushåll, restauranger, livsmedelsproduktion och avloppssystem. Material som vi ofta betraktar som något som bara ska transporteras bort och behandlas innehåller både energi och värdefulla näringsämnen.
Genom rötning kan organiskt material omvandlas till biogas, man behöver bra bara lite infrstruktur för anaeoroba bakterier som sköter problemet. Gasen kan användas för värme och el eller renas till biometan. Samtidigt kan viktiga näringsämnen som fosfor och kväve återvinnas. Det är cirkulär ekonomi i mycket konkret bemärkelse: det som lämnar våra hushåll och verksamheter kan bli en resurs som kommer tillbaka till samhället.
Helsingborg visar att det går
I Oceanhamnen i Helsingborg har man genom RecoLab prövat ett annorlunda sätt att tänka kring stadens flöden. I stället för att omedelbart blanda olika typer av avloppsvatten och organiskt material hålls vissa flöden separerade. Det gör dem lättare att behandla och resurserna lättare att återvinna. Enligt Helsingborgs stad kan systemet ge omkring 60–70 procent mer biogas per person och år jämfört med konventionell avloppsrening. Samtidigt finns potential att återvinna betydligt större mängder fosfor och kväve.
Det borde väcka en större nationell diskussion speciellt om Carbon Capture Storage symptomlösning – att sänka koldioxid i marken – är ju bara nonsens och total ignorans från Tidö. För problemet är inte nödvändigtvis att vi saknar tekniken. Problemet är att stora delar av vår infrastruktur byggdes under en tid då målet framför allt var att transportera bort avfall och avloppsvatten så effektivt som möjligt.
I framtidens samhälle behöver målet vara ett annat: Vi måste transportera bort mindre och återvinna mer. Från avfall till lokal energi Tänk ett flerfamiljshus, ett hotell, en restaurang, ett sjukhus eller ett helt bostadskvarter där organiska restflöden samlas in på ett genomtänkt sätt. Matavfall och andra biologiska restprodukter kan gå till rötning. Biogasen som bildas kan användas lokalt eller föras vidare till större energisystem.
Energin kan bli värme.
Den kan bli elektricitet.
Den kan bli fordonsbränsle.
Och det som återstår efter processen kan i vissa system bidra till att återföra näringsämnen till jordbruket. Plötsligt är det vi tidigare kallade avfall en del av vår energiförsörjning. Det handlar naturligtvis inte om att biogas ensam ska lösa Sveriges energibehov. Det kommer den inte att göra. Men energipolitik borde inte handla om att hitta en enda energikälla som löser allt. Ett robust energisystem byggs av flera lösningar.
Vi behöver fler alternativ – inte färre
Sverige kommer sannolikt att behöva betydligt mer elektricitet under kommande decennier. Elektrifieringen av transporter och industri innebär stora möjligheter, men också ett större behov av stabil energiförsörjning. Därför är det märkligt att energidebatten så ofta reduceras till ett val mellan några få stora kraftslag. Vi borde naturligtvis diskutera kärnkraft, vattenkraft, vindkraft och solenergi. Men vi borde samtidigt fråga: Var finns spillvärmen? Var finns de biologiska restflödena? Var kan biogas produceras? Vilka byggnader kan producera en del av sin egen energi? Vilka kommunala system kan göras cirkulära? Vilka resurser transporterar vi bort i dag som vi i morgon skulle kunna använda? Det ena behöver inte utesluta det andra.
Bygg framtidens städer för resursåtervinning
Det är naturligtvis svårt och dyrt att bygga om hela Sveriges befintliga infrastruktur. Men varje år byggs nya bostadsområden, hotell, sjukhus, skolor, restauranger och stadsdelar. Där finns möjligheten. När nya områden planeras borde frågan om lokal energi- och resursåtervinning finnas med redan från ritbordet.
Kommuner borde få bättre möjligheter och incitament att pröva separata flöden, lokal biogasproduktion, värmeåtervinning och andra cirkulära lösningar. Staten borde samtidigt stödja demonstrationsprojekt och se till att de erfarenheter som redan finns faktiskt sprids mellan kommunerna. Helsingborg ska inte behöva vara ett spännande undantag. Det borde vara ett av flera svenska laboratorier för hur framtidens stad kan fungera.