Och här är en viktig juridisk skillnad: Århuskonventionen är inte ett EU-direktiv och inte en svensk lag i vanlig mening. Det är en internationell konvention, alltså ett internationellt rättsligt avtal mellan stater. Den gäller därför inte bara i Danmark.
Vad är Århuskonventionen?
Det fullständiga namnet är UNECE Convention on Access to Information, Public Participation in Decision-making and Access to Justice in Environmental Matters. På svenska kan man ungefär säga konventionen om tillgång till miljöinformation, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Den antogs den 25 juni 1998 i Århus i Danmark, under en ministerkonferens inom FN:s ekonomiska kommission för Europa, UNECE. Konventionen trädde i kraft 2001. Sverige ratificerade den 2005 och EU är också part till konventionen. Den har alltså ett betydligt större geografiskt tillämpningsområde än Danmark.
Det är alltså inte så att en enda person ”uppfann” Århuskonventionen. Den växte fram genom ett internationellt arbete inom UNECE och miljöpolitiska förhandlingar mellan stater, med stark påverkan från principen om att allmänheten ska ha rätt till information och deltagande i miljöfrågor. En viktig bakgrund var Rio-deklarationens princip 10 från 1992, som betonar att miljöfrågor hanteras bäst genom allmänhetens deltagande och tillgång till information.
Det som gör Århuskonventionen särskilt intressant är att den förbinder miljöskydd med demokratiska rättigheter och mänskliga rättigheter. Den utgår från att människor inte effektivt kan försvara sin hälsa och miljö om de inte får veta vad som händer, om de inte får delta i beslut och om de inte kan få miljöbeslut rättsligt prövade.
De tre pelarna
Århuskonventionen brukar beskrivas som tre juridiska pelare.
Den första är rätten till miljöinformation. Myndigheter ska kunna ge allmänheten tillgång till miljöinformation, till exempel uppgifter om utsläpp, föroreningar, miljötillstånd och miljötillståndets påverkan på natur och hälsa. Informationen ska i många fall också göras lättillgänglig elektroniskt.
Den andra är rätten att delta i miljörelaterade beslutsprocesser. Det kan exempelvis handla om större verksamheter, miljötillstånd, planer och program som påverkar miljön. Allmänheten ska få information och praktiska möjligheter att lämna synpunkter innan vissa beslut fattas.
Den tredje är rätten till rättslig prövning. Om en person eller organisation nekas miljöinformation eller anser att reglerna om deltagande inte har följts, ska det under vissa förutsättningar finnas möjlighet att få frågan prövad av domstol eller annat oberoende organ. Det finns också möjligheter att få vissa myndighetsbeslut eller underlåtenheter i strid med miljörätten prövade.
Gäller Århuskonventionen i Sverige?
Ja. Sverige är sedan 2005 part i konventionen. Det betyder att Sverige har internationella skyldigheter att följa konventionens principer. Sverige måste också ha nationella regler och system som gör det möjligt att uppfylla dessa skyldigheter. Det är dock viktigt att förstå att konventionen inte fungerar exakt som en svensk lagparagraf. När Sverige ratificerar en internationell konvention måste konventionens krav genomföras genom det svenska rättssystemet. I praktiken samverkar Århuskonventionen därför med svensk lagstiftning, bland annat regler om offentlighet, miljöinformation, miljöprövning, miljöorganisationers talerätt och domstolsprövning. Så om du exempelvis vill försvara en hotad våtmark kan Århuskonventionen ge den juridiska bakgrunden till frågor som: Vilken miljöinformation har myndigheten? Kan jag få tillgång till den? Har allmänheten fått delta i beslutet? Har en miljöorganisation rätt att överklaga? Har beslutet prövats på ett tillräckligt rättssäkert sätt?
Vad ”vill Naturvårdsverket” med Århuskonventionen?
Här är det viktigt att uttrycka sig korrekt. Naturvårdsverket har inte själv skapat Århuskonventionen och bestämmer inte över den. Sverige är part till konventionen och Naturvårdsverket har fått ett särskilt nationellt uppdrag kopplat till information och genomförande. Naturvårdsverket är utpekat som svensk nod för informationsförmedling om Århuskonventionen. Det innebär att myndigheten ska sprida juridisk och praktisk information om konventionen, informera om dess tre pelare, förmedla information om rättsfall och erfarenheter samt hjälpa allmänheten att hitta miljöinformation och miljödata. Man kan därför säga att Naturvårdsverket fungerar som en viktig kunskaps- och informationscentral för den svenska tillämpningen av Århuskonventionen. Men myndigheten är inte en privat miljöorganisation som driver kampanjer på samma sätt som exempelvis Greenpeace eller andra ideella organisationer. Naturvårdsverket har ett statligt uppdrag och ska arbeta inom ramen för svensk lag och regeringens instruktioner.
Vad är Naturvårdsverket egentligen?
Naturvårdsverket är en statlig myndighet. Det är alltså inte en privatdriven ideell förening och inte ett företag. Myndigheten arbetar på uppdrag av Sveriges regering och är en del av den svenska statsförvaltningen. Den finansieras huvudsakligen genom statliga anslag som beslutas inom statsbudgeten. Naturvårdsverket arbetar bland annat med klimat, luft, biologisk mångfald, mark, förorenade områden, avfall, resurseffektivitet, miljöövervakning, jakt och vilt samt miljöforskning. Myndigheten har också ansvar för att samordna delar av Sveriges miljöarbete och att bidra till att de svenska miljömålen kan nås. Myndigheten har omkring 800 medarbetare och kontor i Stockholm och Östersund. Den fördelar dessutom statliga bidrag till andra aktörer, exempelvis för naturvård, skydd och skötsel av värdefull natur, sanering av förorenade områden och åtgärder för biologisk mångfald. Det är också viktigt att skilja mellan Naturvårdsverket och miljöorganisationer. En ideell organisation kan exempelvis driva en rättsprocess för att försvara en våtmark eller kritisera regeringens miljöpolitik. Naturvårdsverket är däremot en statlig myndighet. Det ska följa lagstiftningen och regeringens uppdrag, även om myndigheten samtidigt har ett expertansvar och kan lämna kunskapsbaserade råd, remissvar och underlag.
Det intressanta för ditt arbete med våtmarker
Århuskonventionen kan ses som ett slags demokratiskt juridiskt verktyg för miljöförsvar. Miljöbalken kan ge själva det materiella skyddet för naturen, medan Århuskonventionen stärker människors möjlighet att upptäcka miljöproblem, få fram information, påverka beslut och få beslut prövade.
Det är därför en mycket viktig konvention för den typ av miljöjuridik du håller på att utforska. En våtmark kan exempelvis hotas av exploatering, dränering eller annan verksamhet. Då handlar miljöförsvaret inte bara om att hitta en paragraf som säger ”våtmarken får inte förstöras”. Det kan också handla om att använda rätten till information, deltagande och rättslig prövning för att undersöka vem som fattat beslutet, vilket vetenskapligt underlag som använts, vilka miljökonsekvenser som har bedömts och om allmänheten verkligen har fått möjlighet att påverka. Det är i denna mening Århuskonventionen är så kraftfull: den ger inte bara naturen ett juridiskt skydd, utan stärker också människornas möjlighet att försvara naturen genom demokratiska och rättsliga processer.